(till min bror)
ibland
dricker jag mig så kraftigt full
att du inte ens med kanonerna
som väcker de döda
kan binda mig
vid jordens vidd
Ur renaste kärleken
för de närmaste
de två-tre
som slumrar på min godhet
snarkar liksom
och klagar för en bortfallen
knapp på örngottet
Jag tillkallar då min godman Spiro
och den lilla jag som jag är styvfar till
medan den sanna far hans och min
är den som först blev stum
och sedan tyst
Jag låter honom säga vartannat
allt det som barnet berusat och egensinnigt kan
men vuxen far och arbetare aldrig får säga
alla de trollformler som förvandlar
vatten till vin
och fyller tomma fickor
Ur renaste kärleken
för de närmaste
dricker jag mig så kraftigt full
ibland
att sju himlens änglar
måste hålla jorden
för de sju Adams Silverpilar
vid hemorts floden
för att förhindra mig
att ta den med mig
långt långt bort
ända till månen
där Imse Vimse håller hus
Så vacker den är!
VolimVolim